Vad vägverket haft för grund för att anklaga oss för att köra genom avgiftsbelagda passager i Stockholm är för oss ett mysterium och naturligvtis kommer vi bestrida räkningen. Dock är det vissa saker som är värda att notera redan innan ärendet utretts:

1. Domen för vårt påstådda brott förkunnas med motiveringen “trängselskatt beslutas genom automatiserad behandling av uppgifter i vägtrafikregistret enligt 2, 9, 11 och 12 §§ lag (2004:629) om trängselskatt”. Ja, något fel eller intrång i den personliga integriteten  kan ju inte staten göra eftersom det sköts av automatiska system, eller hur? Skönt att filtreringen av ALL  svensk privatkommunikation på Internet och det svenska telenätet kommer kunna behandlas på precis samma automatiserade sätt fr.o.m. årsskiftet, eller hur?

2. Vägverket hävdar att “även om du anser att beslutet är felaktigt är du skyldig att betala in skatten i tid”. DETTA ÄR FELAKTIG BLUFF OCH BÅG AV SJÄLVASTE SVENSKA STATEN. Att betala en räkning är i juridisk mening detsamma som att godkänna den, därfär bör man ALDRIG NÅGONSIN betala en räkning som man har för avsikt att bestrida förrän EFTER tvisten om räkningen är avgord.

Detta är ingen mardröm, det är det samhälle vi lever i idag, här och nu. Håll med och håll käften, annars har du inte rent mjöl i påsen och stjäl pengar av ärliga kulturarbetare. Om någon som läser detta har haft högre tankar om mig innan ber jag om ursäkt men jag blir inget mindre än fly förbannad över hur lågt det svenska samhället sjunkit utan att folket reagerar med fysiskt våld. Inte för att jag på något sätt förespråkar våld, jag menar bara att det vore en naturligt och fullt förståerlig reaktion på vad som händer i samhället idag.

Förbannad är rätta ordet, bara 21 timmar innan svenska staten ges laglig rätt att övervaka ALL svensk kommunikation via Internet och telefon på ett sätt som INTE godkänts av svenska riksdagen. På samma sätt som jag tidigare idag drabbats av felaktig trängselskatt kommer svenskar snart kunna anklagas för terrorism och olovlig fildelning. Man kan tycka att det ena brottet är betydligt grövre än det andra men som de politiska vindarna blåser idag kan dessa brott komma att straffas lika hårt med grova avvikelser från de mänskliga rättigheterna och den demokratiska rättstatens principer. VAR FAN ÄR VI PÅ VÄG EGENTLIGEN?

Finns bara en sak och göra, rösta på Piratpartiet. Faktiskt. Om du inte vet vad vi är för ett parti, läs lite mer om oss, men framförallt, ta kontakt med oss och prata med oss. Långtifrån alla pirater är några fjuniga fjårtisar som bara vill ha gratis musik, själv är jag småbarnsfar och egen företagare.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: pirat, politik, piratpolitik, vägverket, trängselskatt, fra, rättssäkerhet, integritet

Den som vill göra tillägg till eller protestera mot det jag skriver nu får hemskt gärna göra det som en kommentar till inlägget.

Liberalist

En pirat är en liberalist, inte bara för att man har klassiskt liberala värderingar och förespråkar demokratiska fri- och rättigheter, utan kanske främst för att man tar så tydlig ställning emot planekonomi, överstatlighet och korporativism. 

Korporativism innebär kortfattat att vissa intressegrupper eller föreningar, s k korporationer, får självstyre eller på annat sätt ingår i landets styrelseskick. Det vill inte säga att man som motståndare till korporativism är emot rätten att organisera sig eller ens möjligheten för en korporation att försöka påverka. Man ser alltså inget allmänt fel i folkvalda som låter sig påverkas av en korporation, däremot anser man det vara fel om en korporation ges makten att själv bestämma eller agera i frågor som annars skulle varit statens ansvar.

Ett exempel på planekonomi, överstatlighet och korporativism på en och samma gång är EU-direktivet IPRED som förespråkar att medlemsstaterna tilldelar upphovsrättsinnehavare och deras intresseorganisationer polisbefogenheter för att kunna bekämpa olovlig fildelning på Internet och upprätthålla de distributionsmonopol som upphovsrätten ger dem.

Humanist

En pirat är en humanist i den bemärkelsen att man anser att det mänskliga värdet står över alla andra materiella och immateriella värderingar. Därav t.ex. det starka ställningstagandet för de mänskliga rättigheterna. 

Piraten har också en viss tilltro till en inre godhet hos människan, som att vi vill och t.o.m. har ett behov av att dela med oss av våra kunskaper och upplevelser. Därför ser man okontrollerat kultur- och informationsutbyte som en naturrätt som orimligen kan inskränkas av rent privatekonomiska skäl.

Piratens tro på människans inre godhet inbegriper dock inte staten som, tvärtemot vad man anser om den enskildes privatliv, bör vara helt öppen för insyn och granskning av allmänheten.

Kollaborativist

En pirat är en kollaborativist eftersom man anser att kunskap och kultur främjas på bästa sätt genom kommunikationen mellan individer. Man erkänner naturligtvis individen som upptäckare och skapare men är samtidigt övertygad om att spridning av information och kultur i sin tur ger upphov till ännu fler kunskaper och kreativa skapelser.

Motsatser till kollaborativismen kan objektivismen och konstruktivismen anses vara. Objektivismen för att den anser kunskap är något objektivt och lämnar inget utrymme för individuella tolkningar. Konstruktivismen för den anser lärdomar konstrueras enbart av individen själv genom sin egen förståelse av världen.

Teknologisk determinist

En pirat är naturligtvis en teknologisk determinist eftersom man menar att den tekniska utvecklingen och de sociala förändringar som den leder till inte går att vare sig kontrollera eller förhindra. Som pirat strävar man därför efter en samhällsutveckling som färdas i riktning med den tekniska utvecklingen istället för i kollisionskurs med den.

Uppdatering: Som Mattias Bjärnemalm tycks uppfatta en teknologisk determinist är inte vad jag avser med begreppet i detta sammanhang. Min personliga uppfattning av teknologisk determinism är att enbart den tekniska utvecklingen är okontrollerbar och omöjlig att förhindra, inte hur vi väljer att tillämpa tekniken. Dvs de tekniker för övervakning som finns idag hade vi omöjligt kunna förhindra att de uppfunnits, men om staten ska använda dessa tekniker för att övervaka sina medborgare är ingalunda något som måste ske bara för att tekniken finns.

Ja, det var så långt jag kom i detta inlägg. I nästa inlägg tänkte jag utifrån detta ideologiska porträtt av piraten försöka definiera lite närmare piratens vision av statskicket och maktfördelningen. 

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: pirat, politik, ideologi, piratism, piratpolitik, piratideologi

Med denna nyvunna insikt kan man undra vad det kommer bli för politisk ideologi utav piratrörelsen. Piratpartiets utformning som den ser ut idag ser jag nämligen bara som en del av piratrörelsens första fas och att vi i framtiden kommer se en mer heltäckande ideologi med de värderingar som piratpartiet har idag som utgångspunkt. Vi pratar alltså om en helt ny politisk ideologi som inte utgår ifrån de traditionella värderingar som hittills huserat på den politiska arenan. Kanske vi kommer kalla det piratism?

Men är det verkligen möjligt, tänker nog en del. Det är ju inte så mycket att gå på med bara 3 sakfrågor i partiprogrammet och vi vet ju att bland medlemmarna finns f.d. vänsterpartister så väl som f.d. moderater. Hur skulle man kunna utforma en hel politisk ideologi utifrån så få gemensamma nämnare bland så många ideologist åtskilda människor?

Jo, man börjar med att titta mer på djupet av denna gräsrotsrörelse. Vi som är en del av den vet att det finns något mer än bara några sakfrågor som binder oss samman och att det är värderingar som står över den allt mer likriktade fördelningspolitiken i dagens politiska klimat. Det är inte bara underhållningsindustrins förlegade affärsmodell vi slåss emot för att kunna fildela fritt, det handlar om de etablerade partiernas förlegade politik i stort sett alla frågor som berör IT och det informationssamhälle vi nu lever i.

Att fråga en pirat om han ligger till höger eller vänster på den politiska skalan vore som att fråga en revolutionär under franska revolutionen om han är socialdemokrat eller moderat. Liknelsen är träffande, även om vi är en fredlig rörelse som inte vill göra revolution i ordets rätta bemärkelse. För dagens politiker, som de flesta ännu inte tagit klivet in i informationssamhället och varken förstår vad det är eller hur det fungerar (nej, att kunna maila och läsa aftonbladet på nätet räknas inte), stiftar lagar som hotar demokratin, rätten till fredat privatliv och rättsäkerheten för de som lever i just detta informationssamhälle. I det sammanhanget blir höger- och vänsterpolitik irrelevant.

“Piratism” föreställer jag mig lite som en återgång till de grundläggande demokratiska principerna fast uppdaterade för dagens moderna informationssamhälle. Demokrati 2.0 helt enkelt. Nog är väl det en grund att stå på för att utforma en ny politisk ideologi, så säg? Ja, vart vi går härifrån är lika gränslöst som upphovsrättsintrången på Internet, och för den delen lika svårt att förhindra. Viva la resistance!

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: politik, piratpartiet, piratpolitik, demokrati, it, rättsäkerhet, integritet

Vad är det man levererar då? Jo, lagbeställarna får villkorslöst precis allt de önskar och lite därtill. Den s.k. upphovsrättsindustrin får inte bara en lag utformad efter sina önskemål, man får polisiära befogenheter som sträcker sig betydligt längre än de som polisen själva har idag. Man får, helt utan krav på bevis eller arten av upphovsrättsintrång, inskränka teleoperatörers budbärarimmunitet för att kräva dem på uppgifter om deras abonnenter, övervaka och registerföra privatkommunikation, kräva godtyckligt skadeståndsanspråk med hot om stämning, rätten att göra husrannsakan och t.o.m. rätten att frysa en abonnemangsinnehavares konton.

Lagrådet tycks konstigt nog finna detta vara helt i sin ordning. Man ser inga som helst problem med rättsäkerheten trots bristen på bevis för att oreglerad fildelning skulle vara skadligt för upphovsmännen och att några bevis inte heller behövs för att privata aktörer ska få ta lagen i egna händer på detta sätt. Oavsett om det beror på riktigt, riktigt, riktigt snedriden värdering av rent privatekonomiska intressen i förhållande till rättsäkerhet och demokratiska principer eller för att man helt enkelt inte orkar bry sig nog för att göra ordentlig efterforskning, för en tjänsteman anställd av staten för att främja demokratin är det inget mindre än tjänstefel i min bok.

Idag (8/12) var gå-med-i-piratpartiet-dagen, har DU gått med än? Det är lika enkelt som att gå med i en grupp på facebook, med skillnaden att vi som parti faktiskt kan göra politisk skillnad. Vi ställer upp i både EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: ipred, piratjägarlagen, upphovsrätt, fildelning, piratkopiering, beatrice ask

Uppenbarligen har man inte lärt sig något av det katastrofalt sena mediauppbådet om FRA-lagförslaget som blåste till liv först efter att det antagits i riksdagen och man upprepar nu misstaget genom att inte rapportera det minsta om denna händelse i vare sig TV eller i tidningarna. Att det skulle ske den 20 november har inte varit någon hemlighet på något sätt och har varit känt sedan länge. Det är uppenbart att man gjort bedömningen att det inte är en nyhet som säljer.

Debatten i riksdagen, för den som orkat följa den trots mediernas bristande rapportering, har inte varit mycket bättre med riksdagsledamöter som t.ex. motiverar den totala avsaknaden av skydd för de svenska kollektivavtalen med att vi kan analysera och diskutera det sen, när vi redan antagit den nya EU-grundlagen som ersättning för vår egen och mist vår bestämmanderätt i frågan. Låter ju väldigt genomtänkt det där, eller hur?

Alltså, man har fullständigt kört över den svenska grundlagen för att flytta en övervägande del av den svenska riksdagens bestämmanderätt till ministerrådet och tjänstemännen i Bryssel. Ingen folkomröstning, ingen medierapportering, bara ett snabbt och bestämt slag med stora klubban i riksdagshuset. Om detta är vad man menar med en “effektivare” beslutsprocess och minskad byråkrati så föredrar jag nog ett ineffektivt Sverige med massor av byråkrati.

Jag bara väntar på vad man nu ska hitta på för att kringgå resultatet av Irlands folkomröstning för att tvinga igenom fördraget trots kravet på enhällighet bland alla medlemsstaterna. Att motståndet till Lissabonfördraget är starkt på Irland går inte att ta miste på med tanke på att de t.o.m. demonstrerade utanför Sveriges ambassad under den svenska omröstningen i protest då de anser att vår vidare behandling av fördraget är att negligera deras veto. Ja, det är högst synnerligt att svenska medier inte rapporterat något om detta heller. Jag personligen tipsade AF, DN och SvD utan något som helst gehör.

Svenska riksdagen ratificerade alltså Lissabonfördraget, EU schemat säger att den nya EU-grundlagen ska ges lagakraft redan 2009. Därefter är det fullständigt meningslöst för oss i Sverige att käbbla om EMU, kollektivavtal, FRA, IPRED, datalagringsdirektiv, upphovsrätt och alla andra frågor som så starkt engagerat och istället rätta in oss i EU-ledet som övriga Europamedborgarna. EU ska effektiviseras, upprustas militärt och inte bromsas av hinder för utvecklingen så som demokratiska processer och sådant onödigt tjafs.

Om jag ska säga något positivt med Lissabonfördraget så är det i alla fall att det innehåller en utträdesparagraf, något som tidigare inte funnits någon formalia för alls. Kanske drar jag förhastade slutsatser nu då jag inte läst på om detaljerna kring villkoren ännu, fast nog är väl vår svenska demokrati och självständighet värt en del, eller?

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: EU, Lissabonfördraget, Gammelmedia

Slutsatsen att artister inte tjänar pengar på att jaga fildelare är ju förstås helt rätt, men utgångspunkten för hans resonemang om att fildelning är till ondo och monetär förlust för artisterna är ändå densamme som resten av det piratjägande gänget inom underhållningsindustrin. Vet inte hur han får ihop det där riktigt.

Alltså, underhållningsindustrin kräver att få sin affärsverksamhet skyddad från att behöva anpassa sig när nya tekniker och medier orsakar “orättvis” konkurrens medans miljoner svenskar vill inte bli kriminaliserade eller få sin rätt till privatkommunikation inskränkt. Politikerna som antingen går på den mest populistiska linjen eller den med största ekonomiska incitamentet försöker måla upp problematiken som att det är ett svårt val mellan två moraliskt jämbördiga läger. Men även i en värld där man kan tycka att demokratiska rättigheter och rent privatekonomiska intressen är moraliska jämlikar så finns faktiskt ett läger till: vetenskapen.

Bara 2 timmar innan Timbuktus inlägg på DN debatt försökte man återigen belysa de faktum som man faktiskt kommit fram till i forskningen kring fildelning, dvs det enda som vi egentligen vet om saken och som borde tysta alla påståenden om motsatsen. Jag säger bara; läs och begrunda. Den som tvivlar får gärna dubbelkontrollera de fakta som presenteras. Varför ser man gång på gång bort från dessa fakta och samtidigt är så okritisk till så uppenbart partiska röster med åsikter och lösryckta påståenden?

Svaret är uppenbart när man väl konstaterat att våra politiker är digitala analfabeter och tyvärr har Timbuktu nu även sållat sig till denna skara.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: Timbuktu, Internet, Fildelning, Upphovsrätt, Piratkopiering

För den som missade det så var det jag just skrev ironiskt menat, faktum är ändå att det finns folk som faktiskt resonerar så. Man ser bara ett värde i tillgängliggörandet av en kreatörs verk och att i en värld där all digital media är fritt tillgänglig för alla finns inget utrymme att kunna tjäna pengar. Logiken är omöjlig att ifrågasätta om man tror att kreatörer bara skapar om det finns ett ekonomiskt incitament för det och att tillgängliggörandet av media skulle vara det enda sättet att tjäna pengar på sitt skapande.

Logiken förnekar dessutom existensen av den affärsmodell som större delen av all Internetbaserad medieproduktionen utövar, mig själv och min firma inkluderat, samt den uppsjö av programmerare som ger ut källkoden till sina verk under s.k. “open source”-licenser och andra kreatörer i allmännhet som släpper sina verk under Creative Commons-licenser. Jag själv har aldrig tagit betalt för tillgängliggörandet av något av det jag skapat, som det borde framgå av min inte så lite ironiska inledning så vore det inte så lite absurt och skulle aldrig fungera på Internet.

Om man tänker efter lite så är underhållningsindustrins affärsmodell precis så absurd och ohållbar som min liknelse ger prov på. Jag menar, tänk om man utgått ifrån samma affärsmodell för all medieproduktion och krävt betalning för tillgängliggörandet av allt på Internet? Tänk om vi inte kunnat besöka en enda hemsida utan att betala priset för ett lösnummer av Aftonbladet, inte kunnat skicka ett enda e-brev utan att betala e-porto eller inte kunnat skicka meddelanden via MSN utan att betala priset för ett SMS? Internet hade omöjligt kunnat bli vad det är idag om vi som kreatörer och distributörer på Internet utgått från den affärsmodellen. Internet som koncept förutsätter nämligen inget mindre än fri, obehindrad och decentraliserad distribution. Därmed kan vi konstatera att distributionsmonopol-baserade affärsmodellen står i direkt motsats till Internet som koncept.

Något mer konkret alternativ för hur underhållningsindustrin ska kunna tjäna pengar har jag slutat försöka komma med förslag på. Inte för att det råder någon brist på alternativ, jag menar bara att precis som för alla andra branscher är det ingen annan än entreprenören själv som måste hitta sätt för sin verksamhet att gå runt. Säkert kan man i alla fall säga att Internet har skapat betydligt mycket mer affärsmöjligheter än det tagit ifrån oss, underhållningsindustrin utgör inget undantag för detta. 

Dock ser man inte de nya möjligheterna som just möjligheter, istället väljer man att se det som “orättvis” konkurrens och lägger oerhörda resurser på att övertyga politiker om att förbjuda dem och alla som på något sätt försöker utnyttja dem. Senaste lagförslaget som ett resultat i raden för denna verksamhet är den s.k. piratjägarlagen. Kortfattat gör den det möjligt för upphovsmän och deras representanter att själva söka upp de som enligt dem brutit mot deras upphovsrätt för att själva förkunna dom och straff utan polisens inblandning. Ja, det är precis så rättsvidrigt som det låter.

Om någon skulle ha ekonomiska medlen, tiden och modet att motsätta sig de nya privata upphovsrättspoliserna blir det i alla fall en rättstvist i domstol men då, så som lagen är föreslagen, blir det ett civilrättsligt mål istället för ett brottsmål. I praktiken innebär det att man istället för att bli dömd utefter principen om att man är oskyldig till motsatsen bevisats så ser man två juridiskt likvärdiga parter där man förutsättningslöst väger parternas argument och bevis mot varandra för att avgöra vem som har rätt. Det är inte svårt att se hur obalanserat utfallet blir när den enskilde Svensson med sina högst begränsade ekonomiska resurser går upp mot de stora skiv- och filmbolagen från Hollywood och deras armada av högt avlönade advokater.

Andra åtgärder man tagit är t.ex. att, trots att man hävdar att det inte går att tjäna pengar på att göra kreatörers verk fritt tillgängliga och gratis för alla, så stämmer man andra för att ha lyckats göra precis det. På så sätt fabricerar man en sanning i sitt påstående om att man inte kan tjäna pengar på det sättet. Jag tänker, det borde väl antingen vara som de säger, dvs att man INTE KAN tjäna pengar på fri och gratis fildelning, då finns det väl ingen förlorad inkomst för dem att prata om och kräva ersättning för? Eller så är det så att man KAN tjäna miljoner så som de hävdar att The Pirate Bay grundarna gjort och att den förtjänsten skulle varit deras om det inte vore för deras egen dumdristiga slutsats om att det inte skulle vara möjligt?

Ja, hade man istället satsat resurserna man lagt på att bevara den gamla affärsmodellen på att ta fram nya kan jag nästan garantera att piratkopiering som fenomen inte hade existerat och all ev förtjänst som gått till dagens s.k. illegala alternativ istället varit kreatörerna till godo. Med andra ord är det representanterna för kreatörerna, dvs skiv- och filmbolagen och deras lobbyorganisationer, som orsakar de största förlorade inkomsterna och utgör det verkliga hindret för kreatörerna att tjäna pengar på sitt skapande snarare än de som anammat de nya teknikerna för att dela med sig över Internet.

Det är verkligen inte konstigt att konsumenterna reagerar, helt i enlighet med principen om att varje aktion leder till en reaktion. Nu går alltså inte bara den tekniska utvecklingen emot den traditionella underhållningsindustrin och deras strävan att upprätthålla sina monopol på distributionen av kreatörernas verk, man har allt svagare stöd för kriget mot fildelarna, inte bara bland vanliga medborgare i alla åldrar, utan även i de egna leden.

Dock har erfarenheten hur regeringen skött FRA-lagförslaget trots folkets protester helt dödat mitt hopp om att politikerna kommer lyssna på någon av oss medborgare i frågorna kring fildelningen. Det är inte folkets åsikter som styr vårt land längre, om det någonsin varit så. Det torde vara uppenbart för alla vid det här laget att vi bor i en s.k. monetokrati, dvs pengarna styr. Dock har de än så länge inte fått grepp om Internet. De som sitter med pengarna och makten är nämligen med få undantag fullständiga digitala analfabeter som verkar tro att Internet är någon slags avancerad variant av Text-TV. Och tur är väl det för mörkt hade det verkligen sett ut om de med pengarna och makten faktiskt vetat hur de skulle göra för att underkuva även det sista riktigt fria mediet.

Uppdatering: ?”ndrade om i tredje stycket där jag tidigare skrev hobbyprogrammerare och hobbykreatörer till bara programmerare och kreatörer eftersom även många professionella programmerare och kreatörer släpper sina verk gratis och under “öppna” licenser.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: Internet, Fildelning, Upphovsrätt, Piratkopiering

Nej, riktigt så är det naturligtvis inte. De “nya” moderaterna har tillsammans med de andra borgerliga partierna trots allt visat klart och tydligt i sin politik var de egentligen står och att de är sin riktiga väljarkår trogen. Man har sett till att de välbärgade får det bättre genom att slopa förmögenhetsskatten och kontrolluppgiftsskyldigheten, infört skattesänkningar för villaägare med stora hus i attraktiva lägen samt subventionerat kostnaderna för att ha tjänstefolk.

Naturligvis har man dessutom låtit de som har det sämst ställt fått betala för kalaset genom försämrad välfärd och minskad social trygghet, inte minst genom åtgärder som lägre arbetslöshetsersättning, högre fackliga avgifter samt sämre villkor och högre krav på arbetslösa i största allmänhet. Dessa åtgärdar har inte alls skapat några nya jobb så som man så ofta försöker få oss att tro. Däremot har det tvingat allt fler att konkurrera om samma jobb och att man som arbetssökande därmed fått allt mindre utrymme att kunna ställa krav när ett jobb väl dyker upp.

Vad man egentligen menar med “full sysselsättning, välfärd och rättvisa” är alltså ett bra och billigt utbud av arbetskraft på arbetsmarknaden, statligt subventionerad lyx och ökade klyftor mellan rika och fattiga. De är sin traditionella väljarkår trogen, om man förstått att detta är vad de menar. Sin nyvunna “Göran Persson”-trötta väljarkår har de däremot dragit vid näsan fullständigt. Häri ligger moderaternas verkliga svek. För detta vill jag att vi tillsammans säger till alla de moderata och övriga borgerliga riksdagsledamoter:

Bild tagen från Opassande Emma.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: Politik, Moderaterna, Alliansen

Idag anser alltså Reinfelt att vi inte längre lever i en tid med en fildelande ungdomsgeneration och att det är mycket viktigare att jaga denna icke-existerande ungdomsgeneration än saker som t.ex. rättsäkerhet och att polisärt arbete utförs av poliser. Kanske han t.o.m tycker att han slagit två flugor i en smäll när han nu slipper lägga några skattepengar på att låta statligt anställda poliser göra jobbet och samtidigt privatiserar polismyndighetens verksamhet. Väldigt fiffigt uttänkt, måste jag säga.

1:a april 2009 föreslås lagen träda i kraft, ett väldigt lämpligt datum för ett sådant skämt till lagförslag tycker jag.

De s.k. 15 punkterna som FRA-kramarna påstår skulle tysta kritiken är ren och skär kosmetika så som kritikerna förutspådde att det skulle bli. Faktum kvarstår att lagen innebär att staten, även om inte nödvändigtvis just FRA, bereder sig tillgång till telekomoperatörernas kablar och all trafik som går däri och därmed förblir FRA-lagförslaget samma gamla skitlag som svenska folket inte vill ha.

Domstolsprövningen de pratar om som ska krävas för att få tillstånd kommer hanteras av en myndighet som utses av samma instans som ansöker om att få massavlyssna, dvs regeringen. ?…terigen, ren kosmetika, en byråkratisk charad, ett spel för galleriet. Ja, kalla det vad du vill men någon egentlig skillnad mot orginalförslaget som man i och med dessa tillägg avser att “förbättra” är det i alla fall inte.

Riv upp, gör om, gör rätt!

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: Integritet, FRA, Regeringen, Alliansen, Camilla Lindberg