Publicerat av Sammy den 2008-11-21 kl 03:49
“Torsdagen den 20 november 2008 kan historiskt sett komma att bli en lika viktig dag som slaget vid Lützen, Stocholms blodbad, mordet på Gustav III, Dackefejden eller Borggårdskrisen” skrev Henrik Alexandersson på sin blogg. Han syftade på omröstningen i riksdagen om att godkänna det s.k. Lissabonfördraget, EUs och snart Sveriges nya grundlag. Förslaget som nu antagits innebär att Sverige överlåter i princip all sin egen bestämmanderätt förutom fördelningspolitiken till EU-parlamentet i Bryssel. Det är antagligen den största förändringen i det svenska statsskicket sedan vi införde allmänna val. Men vet svenskarna ens om vad som just bestämts över deras huvuden?
Uppenbarligen har man inte lärt sig något av det katastrofalt sena mediauppbådet om FRA-lagförslaget som blåste till liv först efter att det antagits i riksdagen och man upprepar nu misstaget genom att inte rapportera det minsta om denna händelse i vare sig TV eller i tidningarna. Att det skulle ske den 20 november har inte varit någon hemlighet på något sätt och har varit känt sedan länge. Det är uppenbart att man gjort bedömningen att det inte är en nyhet som säljer.
Debatten i riksdagen, för den som orkat följa den trots mediernas bristande rapportering, har inte varit mycket bättre med riksdagsledamöter som t.ex. motiverar den totala avsaknaden av skydd för de svenska kollektivavtalen med att vi kan analysera och diskutera det sen, när vi redan antagit den nya EU-grundlagen som ersättning för vår egen och mist vår bestämmanderätt i frågan. Låter ju väldigt genomtänkt det där, eller hur?
Alltså, man har fullständigt kört över den svenska grundlagen för att flytta en övervägande del av den svenska riksdagens bestämmanderätt till ministerrådet och tjänstemännen i Bryssel. Ingen folkomröstning, ingen medierapportering, bara ett snabbt och bestämt slag med stora klubban i riksdagshuset. Om detta är vad man menar med en “effektivare” beslutsprocess och minskad byråkrati så föredrar jag nog ett ineffektivt Sverige med massor av byråkrati.
Jag bara väntar på vad man nu ska hitta på för att kringgå resultatet av Irlands folkomröstning för att tvinga igenom fördraget trots kravet på enhällighet bland alla medlemsstaterna. Att motståndet till Lissabonfördraget är starkt på Irland går inte att ta miste på med tanke på att de t.o.m. demonstrerade utanför Sveriges ambassad under den svenska omröstningen i protest då de anser att vår vidare behandling av fördraget är att negligera deras veto. Ja, det är högst synnerligt att svenska medier inte rapporterat något om detta heller. Jag personligen tipsade AF, DN och SvD utan något som helst gehör.
Svenska riksdagen ratificerade alltså Lissabonfördraget, EU schemat säger att den nya EU-grundlagen ska ges lagakraft redan 2009. Därefter är det fullständigt meningslöst för oss i Sverige att käbbla om EMU, kollektivavtal, FRA, IPRED, datalagringsdirektiv, upphovsrätt och alla andra frågor som så starkt engagerat och istället rätta in oss i EU-ledet som övriga Europamedborgarna. EU ska effektiviseras, upprustas militärt och inte bromsas av hinder för utvecklingen så som demokratiska processer och sådant onödigt tjafs.
Om jag ska säga något positivt med Lissabonfördraget så är det i alla fall att det innehåller en utträdesparagraf, något som tidigare inte funnits någon formalia för alls. Kanske drar jag förhastade slutsatser nu då jag inte läst på om detaljerna kring villkoren ännu, fast nog är väl vår svenska demokrati och självständighet värt en del, eller?
Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: EU, Lissabonfördraget, Gammelmedia
Publicerat av Sammy den 2008-11-13 kl 23:28
“Vi artister tjänar inte på att hetsa mot fildelarna” säger Timbuktu i DN debatt ikväll. Härligt tänkte jag när jag läste rubriken, äntligen en artist som står upp emot piratjägarna. Jag bereder mig på intellektuell njutning innan jag fortsätter läsa artikeln men blir djupt besviken när han plötsligt hävdar att telekombolagen tjänar pengar på fildelning (med en logik ungefär som att posten tjänar pengar på hotbrev), föreslår skatt på Internettrafik och upprepar det fortfarande ej bevisade påståendet att artisterna förlorar pengar på olovlig fildelning.
Slutsatsen att artister inte tjänar pengar på att jaga fildelare är ju förstås helt rätt, men utgångspunkten för hans resonemang om att fildelning är till ondo och monetär förlust för artisterna är ändå densamme som resten av det piratjägande gänget inom underhållningsindustrin. Vet inte hur han får ihop det där riktigt.
Alltså, underhållningsindustrin kräver att få sin affärsverksamhet skyddad från att behöva anpassa sig när nya tekniker och medier orsakar “orättvis” konkurrens medans miljoner svenskar vill inte bli kriminaliserade eller få sin rätt till privatkommunikation inskränkt. Politikerna som antingen går på den mest populistiska linjen eller den med största ekonomiska incitamentet försöker måla upp problematiken som att det är ett svårt val mellan två moraliskt jämbördiga läger. Men även i en värld där man kan tycka att demokratiska rättigheter och rent privatekonomiska intressen är moraliska jämlikar så finns faktiskt ett läger till: vetenskapen.
Bara 2 timmar innan Timbuktus inlägg på DN debatt försökte man återigen belysa de faktum som man faktiskt kommit fram till i forskningen kring fildelning, dvs det enda som vi egentligen vet om saken och som borde tysta alla påståenden om motsatsen. Jag säger bara; läs och begrunda. Den som tvivlar får gärna dubbelkontrollera de fakta som presenteras. Varför ser man gång på gång bort från dessa fakta och samtidigt är så okritisk till så uppenbart partiska röster med åsikter och lösryckta påståenden?
Svaret är uppenbart när man väl konstaterat att våra politiker är digitala analfabeter och tyvärr har Timbuktu nu även sållat sig till denna skara.
Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: Timbuktu, Internet, Fildelning, Upphovsrätt, Piratkopiering
Publicerat av Sammy den 2008-11-02 kl 02:32
Jo ni förstår, det finns ett hot mot oss som skapar Internetsidor och jag pratar inte nu om finanskrisen, även om det också är ett hot. Det är faktumet att vem som helst kan gå in på Internet och besöka våra hemsidor HELT GRATIS. Du som läser detta har säkert gjort det själv, just nu i detta ögonblick. Har du tänkt på hur mycket tid jag har lagt ner på att skapa denna sida? Du tycker inte jag borde få betalt för det jag gör? Varje dag besöks miljontals Internetsidor över hela världen, t.o.m. länkas fram och tillbaka, helt utan att dess upphovsmän får någon ersättning, ska det verkligen vara så?
För den som missade det så var det jag just skrev ironiskt menat, faktum är ändå att det finns folk som faktiskt resonerar så. Man ser bara ett värde i tillgängliggörandet av en kreatörs verk och att i en värld där all digital media är fritt tillgänglig för alla finns inget utrymme att kunna tjäna pengar. Logiken är omöjlig att ifrågasätta om man tror att kreatörer bara skapar om det finns ett ekonomiskt incitament för det och att tillgängliggörandet av media skulle vara det enda sättet att tjäna pengar på sitt skapande.
Logiken förnekar dessutom existensen av den affärsmodell som större delen av all Internetbaserad medieproduktionen utövar, mig själv och min firma inkluderat, samt den uppsjö av programmerare som ger ut källkoden till sina verk under s.k. “open source”-licenser och andra kreatörer i allmännhet som släpper sina verk under Creative Commons-licenser. Jag själv har aldrig tagit betalt för tillgängliggörandet av något av det jag skapat, som det borde framgå av min inte så lite ironiska inledning så vore det inte så lite absurt och skulle aldrig fungera på Internet.
Om man tänker efter lite så är underhållningsindustrins affärsmodell precis så absurd och ohållbar som min liknelse ger prov på. Jag menar, tänk om man utgått ifrån samma affärsmodell för all medieproduktion och krävt betalning för tillgängliggörandet av allt på Internet? Tänk om vi inte kunnat besöka en enda hemsida utan att betala priset för ett lösnummer av Aftonbladet, inte kunnat skicka ett enda e-brev utan att betala e-porto eller inte kunnat skicka meddelanden via MSN utan att betala priset för ett SMS? Internet hade omöjligt kunnat bli vad det är idag om vi som kreatörer och distributörer på Internet utgått från den affärsmodellen. Internet som koncept förutsätter nämligen inget mindre än fri, obehindrad och decentraliserad distribution. Därmed kan vi konstatera att distributionsmonopol-baserade affärsmodellen står i direkt motsats till Internet som koncept.
Något mer konkret alternativ för hur underhållningsindustrin ska kunna tjäna pengar har jag slutat försöka komma med förslag på. Inte för att det råder någon brist på alternativ, jag menar bara att precis som för alla andra branscher är det ingen annan än entreprenören själv som måste hitta sätt för sin verksamhet att gå runt. Säkert kan man i alla fall säga att Internet har skapat betydligt mycket mer affärsmöjligheter än det tagit ifrån oss, underhållningsindustrin utgör inget undantag för detta.
Dock ser man inte de nya möjligheterna som just möjligheter, istället väljer man att se det som “orättvis” konkurrens och lägger oerhörda resurser på att övertyga politiker om att förbjuda dem och alla som på något sätt försöker utnyttja dem. Senaste lagförslaget som ett resultat i raden för denna verksamhet är den s.k. piratjägarlagen. Kortfattat gör den det möjligt för upphovsmän och deras representanter att själva söka upp de som enligt dem brutit mot deras upphovsrätt för att själva förkunna dom och straff utan polisens inblandning. Ja, det är precis så rättsvidrigt som det låter.
Om någon skulle ha ekonomiska medlen, tiden och modet att motsätta sig de nya privata upphovsrättspoliserna blir det i alla fall en rättstvist i domstol men då, så som lagen är föreslagen, blir det ett civilrättsligt mål istället för ett brottsmål. I praktiken innebär det att man istället för att bli dömd utefter principen om att man är oskyldig till motsatsen bevisats så ser man två juridiskt likvärdiga parter där man förutsättningslöst väger parternas argument och bevis mot varandra för att avgöra vem som har rätt. Det är inte svårt att se hur obalanserat utfallet blir när den enskilde Svensson med sina högst begränsade ekonomiska resurser går upp mot de stora skiv- och filmbolagen från Hollywood och deras armada av högt avlönade advokater.
Andra åtgärder man tagit är t.ex. att, trots att man hävdar att det inte går att tjäna pengar på att göra kreatörers verk fritt tillgängliga och gratis för alla, så stämmer man andra för att ha lyckats göra precis det. På så sätt fabricerar man en sanning i sitt påstående om att man inte kan tjäna pengar på det sättet. Jag tänker, det borde väl antingen vara som de säger, dvs att man INTE KAN tjäna pengar på fri och gratis fildelning, då finns det väl ingen förlorad inkomst för dem att prata om och kräva ersättning för? Eller så är det så att man KAN tjäna miljoner så som de hävdar att The Pirate Bay grundarna gjort och att den förtjänsten skulle varit deras om det inte vore för deras egen dumdristiga slutsats om att det inte skulle vara möjligt?
Ja, hade man istället satsat resurserna man lagt på att bevara den gamla affärsmodellen på att ta fram nya kan jag nästan garantera att piratkopiering som fenomen inte hade existerat och all ev förtjänst som gått till dagens s.k. illegala alternativ istället varit kreatörerna till godo. Med andra ord är det representanterna för kreatörerna, dvs skiv- och filmbolagen och deras lobbyorganisationer, som orsakar de största förlorade inkomsterna och utgör det verkliga hindret för kreatörerna att tjäna pengar på sitt skapande snarare än de som anammat de nya teknikerna för att dela med sig över Internet.
Det är verkligen inte konstigt att konsumenterna reagerar, helt i enlighet med principen om att varje aktion leder till en reaktion. Nu går alltså inte bara den tekniska utvecklingen emot den traditionella underhållningsindustrin och deras strävan att upprätthålla sina monopol på distributionen av kreatörernas verk, man har allt svagare stöd för kriget mot fildelarna, inte bara bland vanliga medborgare i alla åldrar, utan även i de egna leden.
Dock har erfarenheten hur regeringen skött FRA-lagförslaget trots folkets protester helt dödat mitt hopp om att politikerna kommer lyssna på någon av oss medborgare i frågorna kring fildelningen. Det är inte folkets åsikter som styr vårt land längre, om det någonsin varit så. Det torde vara uppenbart för alla vid det här laget att vi bor i en s.k. monetokrati, dvs pengarna styr. Dock har de än så länge inte fått grepp om Internet. De som sitter med pengarna och makten är nämligen med få undantag fullständiga digitala analfabeter som verkar tro att Internet är någon slags avancerad variant av Text-TV. Och tur är väl det för mörkt hade det verkligen sett ut om de med pengarna och makten faktiskt vetat hur de skulle göra för att underkuva även det sista riktigt fria mediet.
Uppdatering: ?”ndrade om i tredje stycket där jag tidigare skrev hobbyprogrammerare och hobbykreatörer till bara programmerare och kreatörer eftersom även många professionella programmerare och kreatörer släpper sina verk gratis och under “öppna” licenser.
Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: Internet, Fildelning, Upphovsrätt, Piratkopiering
