Bloggsam

Gästinlägg: Att leva i en ideologisk skymningszon

Publicerad av Sammy den 2012-05-02 kl 01:26

Jag kan finna vettiga/mindre vettiga åsikter i många olika partier, från höger till vänster. Varför känns det som om det är så nödvändigt att placera folk i olika fack? Varför måste jag välja sida om allt? Varför kan jag inte få vara i min twilight zone?

Jag har upplevt många gånger att när man diskuterar en fråga, och kanske inte nödvändigtvis är sakkunnig i frågan, men never the less, är ärlig med hur man resonerar sig fram till just den åsikten man presenterar, så blir denna åsikt en semipermanent (oftast ofarlig) stämpel på hur man tycker i frågan. (T.ex. Men då är du sosse ju!)

Jag har inget emot att bli övertygad om att jag har fel, eftersom jag kanske missar något i mitt resonemang, men denna iver att försöka placera folk i en viss grupp/tillhörighet, baserat på att man har liknande åsikt i en specifik fråga som ett visst politiskt parti, ideologi eller liknande gruppering, är för mig lite underlig. Det är ”Allt eller inget”.

Mina åsikter är ganska spridda över hela det ideologiska spektrumet. Håller med den ene om ditten, den andra om datten etc. Samma s.k. twilight zone har jag gällande politiken, dvs jag kan finna vettiga/mindre vettiga åsikter i många olika partier, från höger till vänster.

Varför känns det som om det är så nödvändigt att placera folk i olika fack? Varför måste jag välja sida om allt? Varför kan jag inte få vara i min twilight zone? D.v.s. tänk om inget av alternativen passar min syn på saken helt och hållet, utan jag ligger i en gråzon mellan de båda “sidorna”? Är det orimligt?

Det verkar som om man alltid förväntas vara pro-/anti-något. Oftast stoppas man i antagonistiska pro-/anti-fack automatiskt. Om jag t.ex. uttrycker en pro-något-åsikt, så blir jag även automatiskt placerad i motsvarande, men motsatt fack, dvs det som automatiskt ligger som anti ”andra sidan” . Ett perfekt exempel är Israel/Palestina-konflikten. Uttrycker man något som låter pro-palestinskt, så är man automatiskt anti Israel. Uttrycker man något som låter pro-israeliskt, så är man ofta direkt anti-palestinsk.

Även i t.ex. en diskussion jag hade om Lenin/Stalin och hela den tidens sovjetiska ideologi. (Till bakgrunden hör att mina föräldrar är födda i Sovjet och därefter uppväxta i kommunismens Polen. Min bild av den tidens ideologi har givetvis präglats mycket av de hemska historier som mina föräldrar berättade för oss barn, om livet i Sovjet och Polen.)
Även i denna diskussionen fick jag uppleva att det på något sätt förväntades av mig att antingen älska Lenin eller de tsarvänliga nationalisterna.  Än en gång antyddes att jag var tvungen att välja sida. Antingen eller! Rött eller vitt?
Nej, det är inte så enkelt för mig. Jag behöver fortfarande inte älska en nationalistisk ideologi för att jag ogillar Lenins idéer. ”Har du slutat slå din fru”-inslag i diskussioner är ett underligt och smått ohederligt sätt att argumentera tycker jag.

Detta är anledningen till att jag väldigt sällan diskuterar politik, religion eller liknande ”infekterade” saker. Jag vill inte tvingas in i en situation där jag måste välja sida helt och hållet.

Varför vill jag inte välja sida då?
Därför att jag varken vill eller kan. Det är förvirrande att välja en sida som kanske inte står för det jag tror på, i ALLA frågor. Vill kanske inte få alla värderingar med mig på köpet som den ”sidan” står för. Saker som jag kanske inte ens tänkt på och hunnit ta ställning till.

Det är en av anledningarna till varför jag stormtrivs inom sjukvården. Här är det tvärtom. Här förväntas jag att totalt strunta i t.ex. etnicitet, politisk tillhörighet, ideologi, religion m.m. Alla ska behandlas på lika villkor, inga etiketter ska sättas och inga indelningar i fack! Inget ”vi och dem” ska förekomma, utan här är det en enda sak som ska vara prioriterad: Medmänsklighet! (Sen vet även jag att det inte fungerar så här överallt, men det är en annan diskussion)

Det är en befrielse utan dess like. Jag känner mig som en ”konsulterande släkting” när jag blir inbjuden i olika familjers öden. Och det spelar ingen roll om de är sossar, SDare, kommunister, muslimer, judar, Jehovas vittnen eller utomjordingar. Det är inte viktigt, och jag upplever det verkligen i praktiken och det är inte bara en teoretisk utopi för mig. Det spelar oftast ingen roll för patienterna vad/vem jag är heller!  Så länge jag visar empati, förståelse, respekt och hjälper dem så gott jag kan, så är min politiska färg, etnicitet, religion(eller avsaknad av) av underordnad betydelse.

- Patrick.F, Twittrande läkarstudent (@PatrickpunktF)

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: politik, ideologi, medmänsklighet, värderingar, humanism

Upprop: Stoppa avvisningarna till Syrien!

Publicerad av Sammy den 2011-11-23 kl 23:21

“Sverige avvisar flyktingar till Syrien, trots det mycket allvarliga läget i landet. Detta är helt oacceptabelt. Europakonventionen förbjuder uttryckligen länder som undertecknat att avvisa människor som riskerar att utsättas för tortyr eller omänsklig och förnedrande behandling. Detta har dessutom understrukits i flera domslut i Europadomstolen. Europakonventionen är inskriven i svensk lag.”

Politiskt inkorrekts strävan mot det politiskt korrekta

Publicerad av Sammy den 2011-09-26 kl 08:00

I lördags sände Medierna i P1 ett inslag om siten Politiskt inkorrekt där man tar upp problematiken med skribenternas anonymitet och därigenom frihet från ansvar för det som publiceras, samt återigen kopplingarna till riksdagspartiet Sverigedemokraterna.

Varför behöver man en politisk ideologi?

Publicerad av Sammy den 2011-06-09 kl 21:36

Detta är ett första blogginlägg i en serie jag tänkt skriva om Piratpartiets ideologi i allmänhet och dess samhörighet med humanismen i synnerhet. Frågeställningar jag tänkt ta upp i denna serie: 1. Varför behöver man en politisk ideologi? 2. Vad är humanism och hur hänger det ihop med piratpolitik? 3. Vad betyder humanismen för piratpolitikens [...]

Några jäviga ord om jäv

Publicerad av Sammy den 2011-04-18 kl 10:24

Som många kanske redan känner till ställer jag upp i valet till Piratpartiets styrelse under vårens medlemsmöte. För mig som en av de där högljudda kritikerna, ibland kallade navelskådare eller baksätesförare, är det lite av en knepig sits. Det är förstås en styrka att kunna visa att man inte bara är prat och redo att kavla upp ärmarna för att själv ta tag i problemen man ser. Den andra sidan av myntet är att man mister en del av sitt oberoende och inte lika obehindrat kan peka på allt man tycker är fel.

Piratpartiets årsmöte 2011: Det ideologiska vägskälet

Publicerad av Sammy den 2011-04-02 kl 19:14

I början av Piratpartiets korta historia var det många som talade om vikten av att inte bli ett ideologiskt orienterat parti som alla andra och vidhålla ett fåtal sakfrågor, på senare tid har dock allt fler röster hörts som talar om ett behov av att bredda politiken. För en breddning av politiken behövs dock någon form av ideologisk vägledning och så långt verkar också många vara överens idag. Däremot verkar det inte lika självklart vilken form av ideologi man bör utgå ifrån.

Värdet av organisatoriskt engagemang

Publicerad av Sammy den 2011-01-13 kl 01:16

Det finns inget skäl att vare sig över- eller underdriva värdet av våra organisatoriskt engagerade. Jag har, efter många och långa diskussioner med mig själv, kommit fram till en uppskattning av vad en enskild organisatoriskt engagerad tillför partiet genom sin existens, och det finns inga anledningar att skräda på orden…

En sportmetafor

Publicerad av Sammy den 2011-01-11 kl 23:07

Vissa tycker om sport. Vissa tycker väldigt mycket om att följa sport. De som tycker väldigt mycket om att följa sport engagerar sig ofta i en särskild sport och ett särskilt lag. De blir mycket glada och stolta när laget gör framgång, djupt besvikna när det går mindre bra (som i bilden till höger). För vissa är laget en del av deras identitet och man känner sig samhörig med de som stödjer samma lag. Denna gemenskap är dock uteslutande för de som stödjer något av motståndarlagen.

Piratpartiet humanisterna?

Publicerad av Sammy den 2010-10-28 kl 20:32

I en brokig skara med lika många socialister som liberaler enade kring ett fåtal frågor kan uppgiften att hitta en bred gemensam ideologisk värdegrund tyckas omöjlig. Ändå finns det uppenbarligen något där som vi är beredda att lägga våra ideologiska ursprung åt sidan för. Det vi vet säkert är alltså att man som pirat har socialliberalt obundna värderingar som man prioriterar högre än alla de värderingar som traditionellt sett förknippas med socialism eller liberalism.

Chefernas chef och ansvarskedjan

Publicerad av Sammy den 2010-10-11 kl 02:00

Inom Piratpartiets organisation tillämpas en princip som man kallar ansvarskedjan. Kortfattat handlar den om att all makt i operativa frågor utgår från partiledaren och att alla med delegerat beslutsmandat svarar inför sin närmast överordnad i den följd som beslutsmandatet delegerats vidare från partiledaren. De allra flesta större företag fungerar på detta sätt och partiledaren skulle då kunna liknas vid en VD med funktionärerna som chefer inom sina specifika ansvarsområden. Det låter ju fint men hur fungerar det i praktiken när man tillämpar en sådan beslutsordning på en ideell förening där politisk övertygelse är drivkraften, inte lön?